Becks

Det är så känsligt det här med barnuppfostran och det finns väl egentligen inga "rätt eller fel" så länge man älskar sitt barn och vill dess det bästa. 

Vad som får mig att vilja skriva det här inlägget är för att jag läste en så jättebra artikel på senaste mama tidningen (Så blev allas barn STÖRST, BÄST OCH VACKRAST!) om hur våra barn sporras till "duktighets jaget" men att det kan komma som ett slag när verkligheten inte överensstämmer med allt beröm de växt upp med....

Jag hör ju själv hur jag ibland berömmer Liam och säger att han är "duktig". Vi med andra vill ju såklart att han ska växa upp och ha en god självkänsla.  Att han ska tro på sig själv, ha förmågan att stå för den han är men vara ödmjuk och tacksam. Respektera och behandla andra som man själv vill bli behandlad. Att förstå, att bemöta livets alla upp och nedgångar, det är en utmaning som han mer andra kommer att behöva genomgå. Då får vi hoppas att hans goda självkänsla kommer att hjälpa honom på vägen. 

Jag tror det är viktigt att vi vuxna hjälper de små med att sätta gränser i tidigt skede, att visa vad som inte är ok och faktiskt säga NEJ. Ett invant mönster är svårt att bryta ju äldre de blir...

Det viktiga här som jag faktiskt saknade själv i min uppväxt är att vi sedan tar tid att ge en förklaring. Kanske inte alltid nödvändigt att förklara i stundens hetta men att man tar det när barnet (en själv) har lugnat ner sig. 

 

Nu är vi i en fas där Liam tror allting är roligt, han slår ner grejer och skrattar när vi säger ajaj eller stopp. Vi kämpar på och visst tröttnar jag på mig själv när det enda jag hör mig själv säga är aj aj, nej (försöker undvika det) eller stopp men i längre sikt tror jag ändå att jag gör honom en björntjänst. Han liksom andra barn tycker givetvis att det är kul att busas och BUSA är det bästa jag vet MEN det hårfina gränsen är inte alltid lätt.

 Det är verkligen en svår balans vi föräldrar dras med......

Jag tror dock att i slutändan och det allra allra viktigaste är ju att varje barn vill bli sett och de viktigaste ögonen är ju förstås sina egna föräldrars. 

Ta tid och se de vackraste som finns, den/de du skapat!